idag när jag gick hem från kyrkan, så var där en skata som följde mig och satte sig hela tiden i trädet framför. Jag vet inte varför, men av någon anledning har jag fått för mig att farfars själ kanske flyger runt i en fågel nu. Kanske för att han hade så bra hand med djur. En magisk förmåga nästan. Hur många råkor följer någon uppför en hel gata sida vid sida? Hur många bofinkar återvänder till samma fönsterbläck dag efter dag och knackar på? Jag har lärt mig så mycket av farfar och även om jag vet att han har det bra nu så fattas han. Mig.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar